Det tog mig 30 år, men till slut möttes vi!
Det har tagit ett tag att komma in i den nya rollen, att vara någons mamma. Tålamodet prövas fortfarande, för visst är det minsann en stor omställning! Jag må ha varit blond och blåögd men såhär trodde hag aldrig att det skulle vara. Nu vet jag hur det känns att ha sitt hjärta utanför kroppen.
Herrejävlar vad jag älskar denna lilla människan!! Min dotter!!
Jag vet många som skriver så fort dom får reda på att dom är gravida, att dom älskar den lilla människan så fruktansvärt mycket. Jag måste erkänna att jag har inte känt så. Jag tror inte jag förstod att det skulle komma en liten person till oss, att vi faktiskt skulle bli mamma och pappa och bilda oss en egen liten familj!
Jag tror att jag först nu, denna veckan faktiskt, har börjat förstå hur mycket jag älskar min lilla tjej, hur mycket jag älskar att bara ligga och titta och lukta på henne! Tänk att jag behöver henne, jag behöver få spendera mina dagar med henne för jag känner mig tom annars. Det är så himla svårt att förklara, det går liksom inte beskriva i ord hur man känner!
Jag vill aldrig någonsin vara utan dig och jag är tacksam att jag får vara med dig i resten av mitt liv 💗
